Det måste vara så, trots att jag var hormonell, osäker och saknade självdistans när jag var tretton-femton år så måste jag varit smartare då än vad jag är nu.
Då kunde jag läsa fem tjocka böcker på en vecka, nuförtiden är det väldigt sällan jag läser överhuvudtaget, och när jag väl läser så måste det vara en facklitterär bok som behandlar ämnen som sexualitet, genus, feminism eller religion, annars orkar jag inte läsa ut den. Skönlitterära böcker läser jag bara ut om det är till skolan eller någonting. Hur spännande jag än tycker att de är så orkar jag bara läsa en halv sida i veckan om det inte handlar om ovanstående ämnen. De läser jag ut fort som fan.
Jag har hållit på med 1984 sedan, tja, i höstas någongång. Jag har bara kommit halvvägs, undertiden så har jag läst en del böcker som handlar om feminism och en massa serier.
Jag saknar den tiden då jag läste en massa böcker hela tiden.
När vi ändå håller på så slänger jag upp ett boktips:
Vad hände på vägen till Damaskus av Lena Einhorn.
Den är bra. Läs den. det är förövrigt boken jag nämnde i det här inlägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar