Hur Ismael fick sin vilja igenom när han var femton

Ismael såg inte sig själv som någon dramatisk person. Tvärtom, han tyckte att han tog tag i de flesta situationer med det lugn och rationalitet som situationen krävde, och det var sällan han lät sina känslor förhindra hans logiska tänkande.
 Denna situation var bara undantaget som bekräftade regeln.
Eller, egentligen var det inte ens det. Det var inte han som betedde sig irrationellt, det var hans mamma och Adam som var dumma i huvudet, Ismael utnyttjade bara de medlen han hade för att få sin vilja igenom och rädda sitt eget skinn.
Rädda sig från Norr-Hede.
 
Han hade haft en bra dag innan den jävla kärringen som tydligen födde honom berättade sina ondskefulla planer. Han hade lyckats skaffa cigaretter och folköl i skolan, hängt hemma hos Liam och spelat nintendo och sedan repat lite med bandet. Det var inte ofta Ismael hade några bra dagar, och han hade hoppats på att denna skulle bli en sådan, men nej!

Familjen hade suttit och ätit mat när nyheten kom. Hon hade valt sin tidpunkt väl, fem minuter efter bordsbönen så att alla hade hunnit ta mat och börja äta, men ingen hade blivit mätt ännu.
Hon satte ned sina bestick på tallriken och harklade sig för att få allas uppmärksamhet.  
”Jag och Adam har diskuterat en sak barn.” hon tog en konstpaus för att möta Adams blick och få en uppmuntrande nick. ”Vi vill flytta tillbaka till Norr-Hede. Vi har faktiskts lyckats köpa vårat gamla hus, Ismael och Isak.”
Daniel sa ingenting, utan petade bara upp en ärta på gaffeln. Det var tydligt att han inte hade någon vidare lust att flytta dit, men ansåg att det var meningslöst att protestera. Isak försökte se nonchalant ut, men paniken lyste igenom honom som en fyr i natten.
 Det var tydligen bara Ismael som hade stake nog att göra någonting åt saken.
”Jag tänker inte flytta dit igen.”
Hans mamma suckade och tog en klunk ur sitt glas med mineralvatten.
”Ismael, vi har redan köpt huset. Det finns inget att diskutera.”
”Jag skiter om ni flyttar, men jag tänker fan i mig inte bo i Norr-Hede igen!”
”Svär inte” sa Adam och stoppade en potatis i munnen. Ismael blängde ilsket på sin styvfar. Vilken jävla tönt, det var säkert hans idé att flytta. Skenheliga äckel.
”Ismael, fåna dig inte nu.”
”Jag fånar mig inte! Jag kan ringa till Soc och be dem fixa en sådan där jourlägenhet!”
”Jourlägenheten fungerar inte på det viset, dessutom så är de inte till folk som dig, utan folk som har det svårt och kanske inte trivs hemma.”
”Den enda av er som jag gillar är Isak, och jag hatar Norr-Hede!”
Hans kära mors tålamod började ta slut.
”Ismael Borg, använd hjärnan. Du kommer inte att få tag i någon jourlägenhet!”
”Då flyttar jag väl hem till Liam då!”
Han var ändå där nästan hela tiden, och Liams föräldrar var knappt hemma, så det skulle inte bli någon större skillnad i hushållet Sfwerd om han flyttade in.
”Du kan inte bara flytta in hus Liam! Vad ska hans föräldrar säga?”
”Inte fan vet jag! Jag tänker i alla fall inte flytta med er! Då tar jag fan livet av mig!”
”Svär inte!”
Hans mamma skakade på huvudet, antagligen så hade hon insett att situationen höll på att spåra ut och att hon inte skulle få någon hjälp av sin man.
”Ismael, snälla. Sluta fåna dig!”
 ”Jag fånar mig inte! Jag tänker ta livet av mig!”
Ismael var inte riktigt helt säker på vad som hände sedan, men han tänkte väl understryka det han precis sagt, och fick för sig att det enda rätta sättet att göra detta på var att försöka sticka fast gaffeln i bordet, med sin hand som stöddämpare.
 
Smärtan spred sig från såret och ut i resten av handen likt en eld i en skog på sommaren. Hans fingrar ryckte okontrollerat och verkade försöka börja sig.
Han ville skrika, men det enda som kom ut från hans hals var ett litet pip som knappt hördes. Det enda han var kapabel till att göra var att stirra på gaffeln som stack upp ur hans hand.
Efter vad som kändes som en evighet i helvetet så hade resten av hans familj lyckats ta sig ur chocken och återfått förmågan att röra på sig. Isak ringde 112 medan Adam och David drog ur gaffeln och plåstrade om honom.
  Två veckor senare så flyttade han in hos familjen Sfwerd, och som pricken över i:et så hade han ett coolt ärr på handen.     

efter sex

Julia hade äntligen gjort det. Hon hade förlorat oskulden, och nu så låg hon bredvid den sovande unge mannen som hade fått äran att ta den.

Hon var besviken. Hon hade alltid föreställt sig att sex skulle kännas som det mest dekadenta hon någonsin varit med om. Hon hade trott att hon skulle skala av sig Jungfrun™ och blomstra ut i Horan™ så fort hon gjorde det, men hon kände sig varken dekadent eller sexuellt fridgjord. Inte ens lite småkinky, trots att det var två månader kvar tills hon fyllde femton, och snubben hon hade haft sex med var tjugotvå.

Hon suckade och stirrade upp i taket.
Jahaja.
Hon lade sina händer på sin mage och såg ned på den. Tänk, en dag så kanske det skulle ligga en bebis i den.
Det kanske redan gjorde det, ett färdigvuxet litet barn.
Hon kunde ju omöjligt veta om det kommit en utomjording till henne när hon sovit och inseminerat henne.

Hon smekte sin platta mage och log. Hon kunde riktigt se det framför sig hur ett litet monster bestående av fjäll, tänder och klor kröp ut ur hennes vagina. Den skulle säkert vara hungrig när den föddes, och då var det ju tur att hon hade en person precis bredvid sig som den kunde äta på.
Hon skulle döpa den till Isadora, efter sminkmärket.

Hon skulle bli tvungen att hemskola Isadora, eftersom hon troligtvis inte skulle få gå i skolan på grunda av att hon inte var människa.
Jävla fascister.

Tillslut så skulle Isadora växa sig så stor att Julia skulle kunna rida på henne. På detta sätt skulle de spara jättemycket pengar eftersom hon inte behövde åka kollektivt längre.
För de pengarna så skulle lilla Isadora få allt hon kunde önska sig! Leksaker, filmer, mat, ja allt hon kunde tänka sig.
En dag skulle Isadora bli så stor och stark att ingen kunde stoppa henne. Hon skulle i en rasande fart förstöra städer och sprida kaos, och på sidan så skulle Julia stå, med stolta tårar i ögonen och utbrista:
"Det där är min dotter!"
Sedan så skulle Isadora bli förälskad i en vacker kvinna, och denna kvinna skulle föda Julias barnbarn.
Max, Loreal och Garnier.

Mannen som låg bredvid henne hade tydligen vaknat. Han la sig hand på Julias mage för att visa att han ville kela, men hon puttade bestämt bort den.
"Sluta! Du kan skada barnet!"
Han gav henne en konfunderad blick, men beslöt sig för att han var för bakis för att bry sig om galna fjortisar, så han gick upp och lämnade henne ensam i sängen.
Julia rullade över på sidan och log lyckligt. Hon var redo att skaffa en familj.


__________________________________________________________________

Som om inte ni tänkt i likande banor. Don't judge her!

It takes a bitch; Interlude

Jeanette var hemma hos en vän och pluggade till någon tenta, så Liam var ensam i deras lägenhet. Jag satt ute på balkongen och stirrade ned på den lilla papperslappen. Han hade haft den i fickan i hela dagen, så den hade blivit så skrynklig att det var svårt att tyda siffrorna. Han tog ett bloss på sin cigarett och lät röken långsamt sippra ut genom mungipan.
Skulle han verkligen ringa? Han hade aldrig knarkat, han visste inte vad det var han ville ha eller hur mycket han behövde, och vad skulle Jeanette säga? Hon var praktiskt taget straight edge, minus musiken. Det var väldigt storsint av henne att låta honom röka utan att döda honom, men skulle han testa narkotika så skulle hon flippa. Han behövde i och för sig inte berätta någonting för henne. Han behövde bara köpa lite och gömma det tills det kom upp något tillfälle då hon inte var hemma på ett par dagar.
Han fiskade upp sin mobiltelefon och slog numret. Det gick fyra signaler innan personen på andra sidan svarade.
”Tetra.”
Tetra? Hennes föräldrar måste ha hatat henne.
”Hej, jag heter Liam och-”
”Hur fick du det här numret?
”Av Julia”
”Vilken Julia? Jag känner typ sjutusen Julia.”
”Welin”
”Julia Welin?
”Ja.”
Han hörde hur hon suckade djupt.
”Jag brukar inte kunna folks efternamn. Utseende, smeknamn?”
”Ondskefull blick, var rejvare först och sedan indiepoppare. Elak mot allt och alla.”
”Okej. Jag ringer tillbaka.”
Det klickade och han satt sedan ensam i tystnaden.   
Efter tjugo minuter så började hans mobil vibrera.
”Hallå.”
”Julia berättade allt. Träffa mig nästa helg på slussen. Klockan 18.00. Okej?”
”Okej.”
Hon lade på och Liam skakade på huvudet. Det där var nog det underligaste telefonsamtal han någonsin haft, inräknat de samtalen han tagit emot från Ismael när han var hög.
 Han fimpade sin cigarett och gick in i värmen.        

Sometimes, It takes a bitch to get to know yourself

Folk hade sagt åt honom att han skulle komma över det. Tiden läker alla sår och förr eller senare så kommer världen att vara som vanligt igen.
De hade fel, eller så ljög det. Det blev inte som vanligt igen. Det blev värre.

Den första tiden så oroade sig Liams mest över hur Ismael hade det i fängelset. Åt han rätt? Var de elaka mot honom? Fick han röka? Han blev alltid så sur när han hade nikotinabstinens.
Den tiden gick över och han antog att han lärde sig att leva utan Ismael, som folk hade sagt, men sedan kom den tredje perioden. Den värsta av dem.
  
Han förlorade kontakten med de personerna han hade träffat via Ismael. Bandet splittrades, Isak gick och gömde sig i sin lägenhet och resten försvann även de. I början så hade han inte brytt sig så mycket, visst, det hade varit roligt att fortfarande ha kontakten med dem, men de hade alltid främst varit Ismaels vänner. Liam hade haft sina egna vänner på sidan om. De som han hade räknat som sin umgängeskrets, när inte Ismael var med, men det var inte som förut. En gång i tiden så hade de varit de han gått till när livet med Ismael blivit för konstigt och underligt, de hade varit hans klippa i en stormig tillvaro, och det var genom dem han träffat Jeanette.
 De gick långsamt från hans ankare, tills han och Jeanettes gemensamma vänner, till Jeanettes vänner och tillsist så var de Jeanettes jobbiga vänner.
Han förstod inte att han en gång i tiden tyckt att deras ständiga tjatande om studier, jobb och drama varit intressant.  Nu så orkade han knappt lyssna på dem. Varje gång han gick på deras ”mysiga” middagar så fann han sig stirrandes i maten utan att tillföra någonting till konversationen.
 
 Hela hans värld tycktes blekna och han verkade spendera den mesta tiden med att sucka och gräma sig över hur tråkigt och meningslöst allting var.
Jeanette försökte trösta och stötta honom, hon klagade inte på hans rökning, men även hon verkade försvinna in i den gråa massan. Det kändes inte som om hon verkligen fanns där. De verkade gå från att vara förlovade till rumskamrater som ignorerade varandras existens.
Liam visste inte vad som var fel eller vad han skulle göra, men ingenting hade blivit bättre.

Han lyckades tillslut att hitta lite ljus i mörkret, i form av en gammal fiende.
Det var en helt vanlig torsdag och Liam hade precis varit inne på NK och köpt en födelsedagspresent till Jeanettes mamma, han kunde, sekunder efter att han gjort inköpet, för allt i världen minnas vad det var han köpt. Inte för att det var någonting han brydde sig om nuförtiden.
Då fick han plötsligt syn på henne. Hon hade förändrats, borta var den kolsvarta bobben, randiga kläderna och väskan med de pretentiösa pinsen, men det gick inte att ta miste på arrogansen hon utstrålade och på den kalla stenhårda blicken. Det var hon, Blair Waldorf och Satans narcissistiska kärleksbarn. Julia Welin.
 Han hade inte sett henne på fem år, men han hade hört rykten om att hon flyttat till Göteborg. Tydligen så var hon tillbaka nu.
 
Först så hade han tänkt låtsas som om han inte hade sett henne, de hade ju trots allt aldrig kommit så bra överens, men sedan så ångrade han sig. Det vore oartigt, och hon hade främst varit Ismaels fiende. Liams egna relation till henne hade ju varit neutral. I alla fall från hans sida.

Han gick fram till henne och yttrade försynt hennes namn. Hennes iskalla blåa ögon vändes mot honom och när hon lyckades placera vem han var så växte det som han trodde skulle vara ett vänligt leende fram. Det var svårt att veta med Julia.
”Liam Sfwerd. Det var inte igår.”
”Det var det verkligen inte” instämde han.
”Så, hur är livet?”
”Åh, jo. Det funkar. Ditt?”
”Jodå.”
”Vill du ta en fika? Nu?”
Han viste inte varför, men det kändes som om han var tvungen att prata med henne. Hon var kanske inte en färgklick i hans gråa vardag, men det här mötet var något åt det hållet.
Hon ryckte på axlarna.
”Visst.”

De gick i tystnad till närmsta cafe. Liam insisterade på att de skulle sitta på uteserveringen eftersom han ville röka, och hon log brett när han nämnde det.
”Där ser man. Så den gode Herr Sfwerd har fallit för frestelser?”
han brydde sig inte om att svara henne, utan satte sig bara ned vid ett bord och tände en cigarett.
De satt tysta i några minuter och smuttade på kaffet. Tillslut så ställde Julia ned koppen på bordet och lutade sig tillbaka i stolen.
”Så, vart är han?”
”I fängelset. Misshandel”
Hon höjde roat på ena ögonbrynet.
”Kan inte direkt säga att det var oväntat. Han var aldrig den skarpaste kniven i lådan”
Liam svarade inte, utan tog bara ett bloss på sin cigarett.
”Hur tar du det hela då?”
Han ryckte på axlarna.
”Jag har mer tid för viktiga saker. Skolan, jobb och Jeanette. Vi har förlovat oss, jag och Jeanette.”
Hon nickade förstående.
”Hur är ditt liv då? Hörde att du bodde i Göteborg.”
Hon nickade.
”Jo. Har en dotter, och är gift. Vi var ett av de första paren.”
Han förstod inte riktigt vad hon menade med det. Gifte sig folk inte i Göteborg, eller?
De diskuterade lite ytliga saker som jobb och skolan innan det hela brast för Liam. Han orkade inte låtsas längre.
”Jag hatar det.”
”Hatar vad?”
”Allt. Det känns så jävla meningslöst. Förut så kändes skolan, jobb och Jeanette som någonting viktigt. Men nu? Helt jävla tomt och meningslöst.”  
Hon stal en cigarett från hans paket som låg på bordet och tände den. Med ett roat leende tog hon ett djupt bloss och skakade på huvudet.
”Jag trodde alltid att ni hängde med varandra för att Ismael behövde någon som stoppade honom innan han gjorde riktigt korkade grejer, men tydligen inte.”
Liams såg förvirrat på henne.
”Vi hängde med varandra för att vi var vänner, och jag försökte stoppa honom från att göra korkade grejer.”
”Verkligen? Gjorde du fler än ett försök varje gång? Gjorde du mer än att påpeka att det han tänkte göra inte var så smart?”
Liam gav henne en mörk blick. Han hade gjort fler än ett försök om han inte redan vetat hur envis Ismael var.
”Ibland.”  
Hon kastade huvudet bakåt och skrattade rätt ut. De andra cafébesökarna vände på sig och såg förvånat på dem.
”Vad?”
Hon tog ett nytt bloss fnissade för sig själv.
”Jag trodde alltid att du hängde med på allt för att du var orolig för honom, och för att du gillade att leka kycklingmamma. Men du är precis lika kick och adrenalinberoende som han är. Du behövde honom för att leva farligt med gott samvete. Det skulle nästan vara gulligt om det inte vore så destruktivt och patetiskt.”
Han hade verkligen ingen kommentar till det där. Vad fan visste hon om honom och Ismael?
Fast det skulle faktiskt förklara en hel del om varför han mådde som han mådde.
”Jaha.”
Hon tog fram en penna och ett kvitto ur sin ficka och skrev ned ett nummer på kvittot.
”Här. Det är numret till min gamla kran. Vad jag vet så är hon fortfarande aktiv, och hon är mer eller mindre en kvinnlig Ismael.”
Han var på väg att påpeka att det var hon som var den kvinnliga Ismael, men insåg att det vore att väcka en sovande björn.
”Varför ger du mig detta för? Varför hjälper du mig?”
”Jag hjälper dig inte. Hade jag hjälpt dig så hade jag gett dig vad du behöver; typ numret till en psykolog. Istället så gav jag dig det du vill ha.”
Hon reste sig upp och gav honom ett vargaktigt leende.
”Men nu måste jag gå. Det var trevligt att träffa dig.”
Hon fimpade cigaretten i askkoppen och lämnade honom ensam. Liam såg ned på lappen och kände hur några detaljer i den gråa tavlan som var hans liv började få färg.

Tre gånger Julia kysste Joanna på fyllan, och en gång då hon gjorde det nykter. Första gången

De är tretton år och på en fest hos någon de inte känner. Joannas pojkväns kompis flickvän, eller något. Julia sitter och smuttar på sin öl och känner sig liten och bortglömd. Hon gillar inte Joannas pojkvän, inte enbart för att han tar Joannas uppmärksamhet från henne, utan för att han är tjugofem och Julia tycker att det känns som en lite väl stor åldersskillnad, men han är deras källa till alkohol och cigaretter, så hon håller tyst.
Någon föreslår att de ska köra sanning eller konsekvens, nu när de ändå har två fjortisar på festen.
Julia ger personen en giftig blick. Hon är inte någon fjortis, och sanning eller konsekvens är en värdelös lek, men hon sätter sig ändå i ringen.

Det går flera minuter med personen som väljer sanning och sedan får avslöja sina fånigt barntillåtna hemligheter.
Någon tjej har haft sexfantasier om andra tjejer. Precis som alla andra tjejer.
En kille vars ansikte var rosa av acne ärr hade tydligen legat med 60 tjejer. Säkert.
Tillslut så pekar flaskan mot Joanna, hon väljer konsekvens och hennes pojkvän säger åt henne att kyssa Julia.

 Hon vänder sig mot Julia och pressade sina läppar mot hennes. Julia besvarar kyssen, trots att det vänder sig i hennes mage.
Hon känner sig smutsig, inte för att hon kysser Joanna, utan för att hon känner sin väns pojkväns blick bränna in i huden. Hon hör hur de andra killarna i rummet ger ifrån sig ett tyst ”Ooooh!” och det gör henne ännu mer äcklad. Hon känner sig uttittad och det känns som om hon krymper, samtidigt som de andra festdeltagarna smutsar ned hennes själ bara genom att titta på henne.
 De bryter kyssen och Joanna krypet tillbaka till sin killes famn. Julia lutar sig tillbaka och sveper sin öl. Hon reser sig upp och mumlar någonting om att gå på toaletten, sedan så lämnar hon rummet.

  Hon låser in sig i det smutsiga badrummet och sätter sig för att kissa. När hon är klar så märker hon att toalettpappret är slut.
Underbart.
Som tur är så ligger det en tidning på golvet. Hon plockar upp den, river ut en sida och torkar sig med den, sedan på stoppar hon tillbaka den på sin plats och låter tidningen ligga kvar på golvet. Det får bli hennes personliga hämnd för att de är så dumma i huvudet.

 På vägen tillbaka så får hon syn på ett cigarettpaket som sticker upp från en ficka på en jacka som ligger på golvet. Hon tar det och bestämmer sig för att dra. Utan att säga hejdå så drar hon. Hon hittar en lekplats i ett kvarter bort. Resten av natten spenderar hon med en av gungorna, cigaretterna och självömkan.  

Very sexy news

Vanliga jävla klichéer kommer troligtvis att bli en serie också. Det är hittills bara i planeringsstadiet men Sofie kommer att teckna och jag skriver manuset. Pepp!

Gaybar

”Liam, vart ska vi?”
Liam vände sig om och gav Ismael som gick strax bakom honom en retsam blick.
”Det är en överraskning.” svarade han glatt.
Ismael fnös och tog ett bloss på sin cigarett. Han visste inte riktigt om han skulle vara skeptisk eller förväntansfull över överraskningen. I sju av tio fall så sög Liams överraskningar, men när de var bra så var de jävligt bra. Fast hur bra överraskning var en krog han inte hade gått på, egentligen?
Att Liam påstod att det var ett ställe han inte varit på förut gjorde honom lite konfunderad, han hade varit på de flesta pubbarna, krogarna och nattklubbarna i staden. Det blir lätt så när fylla var ett av ens största intressen. Vilka ställen hade han inte varit på?
Han försökte att studera Liam, hur han betedde sig. Han var uppåt och salongsberusad. Studsade nästan fram. Det var ett ställe han såg fram emot att gå på, eller visa för Ismael. De hade egentligen varit uteslutna från början, men om han verkade ivrig att gå dit så kunde inte vara de ställerna de brukade supa på. De hade för längesedan tröttnat på dem och dörrvakten hatade dem där.
Han fick dock svar på sina frågor då de fick syn på en kort kö in till byggnaden. Ismael grimaserade då han såg namnet på klubben och insett vart hans vän dragit honom.
”Liam.” väste han irriterat. ”Detta är en gayklubb!”
”Jag vet” svarade hans vän med ett brett leende. Det var inte ofta Ismael blev arg på sin bästa vän, men nu hade han god lust att ge honom en käftsmäll.
”Jag kan inte gå in här!”
”Klart du kan.” svarade Liam med ett tonläge som avslöjade att Ismael nu var en dålig homofobiskt pojke.
”Eh, jorden till Liam, nej. De kommer att tafsa på mig!”
”Skärp dig, det finns tjejer här.”
”Ja, flator, ja.” svarade han surt.
”Nej, straighta med…”
Ismael fnös föraktfullt. ”De är faghags, och de är precis som bögar, fast med fitta och grov övervikt.”
Liam gav ifrån sig ett gnälligt läte och såg tiggande på sin bästa vän.
”Men snälla! Detta är det enda stället i stan där folk klär sig snyggt! Jag står inte ut med alla rockpubbar längre! Jag vill se folk som kan det här med mode!”
  Ismael himlade med ögonen, och folk anklagade honom för att ha fördomar mot homosexuella, bara för att han var noga med att poängtera att han inte var sugen på kuk så att ingen skulle få för sig att han var bög. Liam tyckte folk å andra sidan var öppen, tolerant och fördomsfri när han sa saker som: ”Alla homosexuella män vet hur man klär sig snyggt och moderiktigt.”
Dessutom så var det en pik mot honom, även om Liam inte gjorde det medvetet så sa han in princip rätt ut att Ismael klädde sig fult.
”Det spelar ingen roll för mig hur snyggt det klär sig! Där inne finns en massa snubbar som gillar kuk. Jag har kuk och det finns säkert en snubbe som kommer försöka att få min kuk. Att ge en annan snubbe kuk är något jag inte är villig att göra, och jag vill inte heller att snubbar ska försöka få min kuk.”
  Liam suckade ljudligt, han hade uppenbarligen tröttnat på Ismaels ogillande till klubben och rädsla för andra mäns kukar och försök att få smaka kuk.
” Du är helt omöjlig! Ingen kommer att stöta på dig och du är bara inskränkt, homofobisk och narcissisk. Jag tänker i alla fall gå in och roa mig och ha kul! Utan dig! Gah!”
  Han vände sig ilsket om och gick med bestämda steg mot kön. Åh, Ismael var så mongo! Dessutom så försökte Ismael alltid ragga upp någon brud när de drog ut, vad var egentligen skillnaden mellan då han raggade upp tjejer och killar som försökte ragga upp honom?
  Det måste vara lika jobbigt för tjejerna att bli raggade på som han tyckte att det var att bli uppraggad av killar. Eller? Visst, han fick med sig ungefär var tredje eller fjärde brud, så alla ogillade det inte… men ändå!
  Ismael såg på sin vän som nu stod i kön, han skakade på huvudet och muttrade. ”Fan vad gay.” Han kastade iväg sin cigarett som brunnit ned till filtret och fiskade efter sitt paket för att ta en ny.
  Han betraktade sin vän medan han tände sin cigarett. Skulle han verkligen gå på gayklubb ensam? Att han överhuvudtaget tänkt tanken och släpat med Ismael på gayklubb var oväntat, men att han tänkte gå själv hade Ismael aldrig kunnat föreställa sig.
  Han skakade på huvudet. Han tänkte då inte följa med honom in! Nä nä, Liam fick klara sig själv nu. Han skulle nog dra hem, och roa sig med saker som inte innefattade en risk att bli tafsad på. Som att kolla på Tv.

Liam ramlade in i lägenheten han delade med Ismael vid två tiden. Han var full, hade spenderat alldeles för mycket pengar på roliga drinkar. Men de var ju så goda!
  Bortsett från de goda drinkarna så hade kvällen varit en besvikelse. När han kom in på klubben så hade han till sin besvikelse sett att de flesta besökarna inte var några modegenier. De såg faktiskt väldigt menlösa ut. Liam föredrog till och med Ismaels sunkiga metallook framför deras look, eftersom den var mer personlig.
  Sedan så hade han gång på gång hamnat i diskussioner med olika killar som i början verkade helt okej och bara intresserade utav att prata, men som förr eller senare insisterade på att Liam skulle följa med upp till dem.
Det var inte så att folk hade tafsat på honom, nej! Men de hade flirtat med honom och det blev jobbigt att hela tiden säga ”Jag är heterosexuell” och få en blick som sa: ”Dra då härifrån, dumhuvud.” som svar.
Han sparkade av sig skorna och smög in i badrummet för att borsta tänderna. Egentligen så kände han att han var för trött för att bry sig om hygien och han ville helst av allt bara stupa ned på sängen, men munhygien var viktigt! Han tänkte inte låta sina tänder bli missfärgade.
När han var klar så smög han in i sovrummet. Det fanns bara ett, som var Liams, Ismaels säng var soffan som stod i vardagsrummet. Men då och då fick Ismael lust att sno Liams säng, och ibland så kröp han ned i den när Liam sov. Tydligen så ansåg han det inte vara gay att sova i samma säng som en annan kille.
  Nu så hade Ismael snott sängen igen. Han låg på rygg och hade benen och armarna utsträckta så att han tog upp nästan hela sängen. Han var endast iklädd ett par batman kalsonger som Liam ansåg var jättefåniga, och täcket hade han sparkat av sig.
   Liam himlade med ögonen och plockade upp täcket från golvet. Han bäddade ned sin vän innan han smög ut i vardagsrummet för att däcka på soffan. Nu skulle han sova och imorgon så skulle han ljuga och säga till Ismael att gayklubben var det bästa som hänt honom.

Lucky strike

Den bleka röken från cigaretten steg upp mot den svarta himlen. Liam förde cigaretten till sina läppar igen och tog ett bloss. Det rev till i hans hals när röken nådde lungorna och han hostade till. Det var andra gången han rökte i hela sitt liv, den första gången hade varit när han var 12 och precis träffat Ismael. Den bittra, långhåriga pojken hade varit den enda i klassen som stod ut mer än Liam. Deras klasskamrater hade visserligen stört sig på att Liam inte hade någon koll på populärkultur över huvudtaget och att han redan då använde sig av ”svåra” ord, men han hade ju försökt att smälta in och ta till sig pokémon och allt det där. Medan Ismael envist hade vägrat allt som de försökte mata honom med. Trots att han hade hatat sitt barndomshem i Norrland så hade han envist förstärkt sin dialekt så fort någon utav klasskamraterna ville prata med honom. När de klasskamraterna som hade invandrar bakgrund försökte hitta något gemensamt med honom så hade han påpekat att hans kurdiska pappa dött när han var två år gammal och att han hela livet uppfostrats med sin svenska ateistiska mor och så fort de klasskamrater med svensk arbetarbakgrund försökte bli vän med honom hade han tjatat om hur stolt han var över sin pappa och att han inte hade någonting gemensamt med dem.

  Liam kunde inte minnas vad han hade gjort för att Ismael skulle börja umgås med honom. Han som kom från en överklassbakgrund var ju den personen i hela klassen som faktiskt inte hade en enda sak gemensamt med Ismael. Men de hade lyckats bli bästa vänner.

  Något som de förblivit hela livet. Trots att Liam var optimistisk, naiv, moderat och drogmotståndare och Ismael var bitter, cynisk och sket i all politik bortsett från drogpolitiken, där han var av motsatt åsikt och ansåg att man i alla fall borde legalisera cannabis.

 Liam hade tvingat med sin vän i NK och musikaler hur många gånger som helst och Ismael hade dragit med Liam på dräggiga fester och metallkonserter, och trots att de vantrivdes och hatade varandras intressen, musiksmak och politiska åsikter så hade de alltid offrat sig för den andre. De hade aldrig grälat, eller visst, ibland hade de varit oense om vissa saker och tjafsat, men de hade aldrig blivit riktigt arga på varandra eller blivit ovänner.
Det var ganska otroligt nu när han tänkte på det. De hade till och med klarat av att bo ihop!

   Deras första lägenhet hade de skaffat när de var 16. En sunkig etta i förorten som han nu inte hade en aning om hur de hade lyckats haft råd med. Liams studiebidrag hade inte gått till  hyra och vad han kunde minnas så hade Ismael spenderat sin lön från McDonalds på cigaretter, konserter, öl och cannabis.

   Han hade trivts där, men var ändå glad över att han lyckats övertala sina föräldrar att hjälpa dem att skaffa en större lägenhet på södermalm när han tog studenten.

  Han suckade och kastade ut cigaretten från balkonen. Han sneglade på paketet som låg på det lilla vita bordet framför honom. Lucky strike, Ismaels favorit cigarettmärke. Han undrade hur  Ismael kunde röka överhuvudtaget, det var ju hur obehagligt som helst. Men ändå så sträckte han sig fram och tog upp en ny cigarett. Långsamt satte han den mellan sina läppar och tände den.
 Han tog ett bloss, och lyckades nu motstå reflexen att hosta.

Han hörde hur Jeanette som hem, men han gjorde ingen ansats att resa sig upp och hälsa på henne. I vanliga fall så blev han alltid så fånigt glad över att ha henne i sin närhet, men nu knöt det sig i hans mage. Det var en dum tanke, men han undrade om Ismael fortfarande skulle varit en fri man om han aldrig bestämt sig för att flytta ihop med Jeanette och bett Ismael att skaffa en egen lägenhet.  Visst så hade brottet Ismael begått inte haft någonting med Liam att göra. Han hade ”råkat” misshandla en man när han försökte skydda sin yngre bror att få stryk. Det hade hänt oavsett om han hade bott kvar med Liam eller inte.
Men Liam kunde inte låta bli att känna att det var hans fel att hans vän nu satt på en anstalt i ett annat landskap.

   Jeanette kom ut på balkongen och satte sig bredvid honom. Hon sa ingenting, påpekade inte att han rökte, trots att hon var den största tobaksmotståndaren han kände. De satt tysta och såg ut på natten. Tillslut så sträckte hon sig emot honom och smekte honom över håret.
”Tre år går fort.” sa hon med ett tröstande leende, och han log tillbaka. Det var fint av henne att försöka trösta honom, men hon hade fel. Tre år utan Ismael skulle inte alls gå fort.
Det skulle bli de långsammaste och mest plågsamma åren i hela hans liv.
”Det är sent, vi borde gå och lägga oss.” hon reste sig och gav honom en puss på kinden. Han nickade bara till svar och reste sig när hon redan gått in.

   Han gav cigarettpaketet en sista blick innan han tog upp det och stoppade det i fickan.  När Ismael kom ut om tre år så skulle de i alla fall ha en sak gemensamt, de skulle båda ha samma favorit cigarettmärke. Även om det var jätteäckligt, dyrt och ohälsosamt så tänkte Liam  tvinga sig till ett nikotinberoende i sin väns ära.

Dead end friends

TVtropes är en mycket farlig hemsida. Den inspirerar mig till att göra fåniga saker

Ismael har nu skaffat twitter

Inte för att någon annan förutom jag själv vet vad jag pratar om. Eller bryr sig om det.