Mer hat igen

Jag vet inte om jag hatar csn eller mig själv mest, men faktum kvarstår att det kommer att ta ett tag innan jag får pengar och att jag har kurslitteratur att betala. Jag vill dö väldigt mycket just nu.

Motivation var enklare när man skulle dö

Jag borde få tummen ur röven och gå till friskis och svettis och träna, men jag orkar inte. Det är kallt, det är långt att gå, jag vill hellre sitta hemma och kolla in i väggen.
 Det var enklare när jag var övertygad om att jag hade superaids i lungorna. Symptomen andfåddhet och sämre kondition finns ju med på alla lungsjukdomars checklista, så då var jag ju tvungen att träna för att se om jag blev andfådd snabbare och hade sämre kondition jämfört med förra gången jag tränade. Nu när jag vet om att jag inte har superaids så måste jag hitta något annat att motivera mig med. Jag försökte med lite självmobbing och att kalla mig själv för tjockis, men det gick mindre bra för min bekräftelsemätare har blivit ganska ordentligt fylld den senaste tiden.

Fy fan.

A song for the deaf

Det hände under 2010. Jag vet inte riktigt när under 2010 det hände, men det måste varit på hösten, eller i slutet av sommaren. Det är inte troligt att det skedde under våren, även om det inte är omöjligt.
Så, jag vet inte när det hände, men det var under hösten som jag uppmärksammade att det hade hänt.
Någonting var, inte fel, men annorlunda. Ju mer jag tänkte på det som jag gjort under hösten desto fler gånger stannade jag upp och tänkte:
"Huhh...Underligt. Sådär brukar jag ju inte göra/reagera."
Jag insåg att jag hade blivit så...mjuk. Jag har alltid varit blyg och mesig, men nu var jag mjuk också. Samt bekräftelsekåt, det är det enda jag kan förklara hösten med. Inte så mycket, men tillräckligt mycket att jag skulle ifråga sätta mig själv. Tillräckligt för att jag skulle bli obekväm i vissa sociala sammanhang då jag kände att jag inte var tillräckligt intressant och spännande.
 I går då jag åkte buss hem ifrån släkten så kände jag mig plötsligt som vanligt igen. Det var som om jag varit för tjock för mina favoritbyxor, men nu gått ned tillräckligt för att de skulle passa igen.
Jag gick igenom mina känslor, andras känslor, allt som hänt under hösten och tänkte. "Äh, töntar! Fjollor! Töntar och fjollor! Kärringar och lastbilschaufförer!"
  Med denna känsla så bestämde jag mig för att återgå till det cyniska, dräggiga, lata och osympatiska mähä som jag saknat så länge. Jag ska sluta fjanta runt med ångest och romantik och kjamiz och  börja supa, skrika och slåss igen. (Jag har väl egentligen aldrig skrikit och slagits så mycket, men jag har känt att jag förut hade potential till det)
Jag ska börja skita i allt igen. Utom typ studier och sådant. Det ska jag nog inte skita i, men all annat.
Ja, jävlar.

Cool_chej_90, signing out. 

Bad translator

I kväll har jag roat mig med denna lilla sida du skriver in en text och sidan översätter den fram och tillbaka mellan olika språk och tillbaka till det första språket igen.

Så, jag började med:
"Du glider runt och är så jävla arrogant
Du tror att du är bra, din jävla fjant
Att bete sig sådär mot mig är fan straffbart
och att straffa dig ska bli så underbart"

och efter jag dragit den textraden genom en mängd språk så fick jag detta:
"Brottsligheten är ett resultat av miljöförstöring och fattiga människor har förolämpat mig stolt"

Amazon

Så, de bruksanvisningar jag hade brytt mig om att ta reda på till hudgelen var enkel. Koka upp tills du har den konsistensen du vill ha. Jag hade tänkt att fixa sår vid min u-ringning, lite inspirerat av drömmen jag skrev om i veckan. 
Nästa steg, att få på skiten på min hud, var dock lite knepigare. Först lät jag det svalna innan jag försökte lägga på det, men då fäste det inte alls.
Så jag kokade upp det igen och bestämde mig för att inte vänta lika länge. Vilket också var en skitdålig idé, för det gjorde jätteont och nu har jag en ganska otäck rodnad på högra bröstet.
Kanske lika bra att fortsätta tills jag bränt bort det. då kan jag ju klä ut mig till en amazon, eller en medlem ut Daughters of the Amazon från Y: the last man.
Hurray!