verklighetsflykt

Lisa kände på dörrhandtaget. Det var olåst.
Det förvånade henne inte, men det gjorde henne lite orolig. Tänk om det hade hänt någonting?
Hon klev in i hallen till sin vän Timmys lägenhet. Det var mörkt och luktade en blandning av cigaretter, cannabis, bränt och pizza. Det var inte heller något som gjorde henne förvånad. Inte nu längre. Hon trevade med handen efter lampknappen, men när hon fann den så fungerade den inte.
Hur länge sedan var det lampan hade slutat fungera? Några timmar? Några dagar? Flera veckor?
Hon lät ytterdörren vara öppen så att hon skulle få lite ljus när hon gick längre in i lägenheten. Köksdörren stod på glänt. Lisa kikade in i köket och lyckades få en skymt av högar av disk och pizzakartonger. Ett rosslande hördes från rummet bredvid.
Sovrummet.
Hon tassade sig in i sovrummet. Den här gången gick det att tända taklampan. Hennes vän Timmy satt hopsjunken på golvet vid sin säng. Lisa rusade fram till sin vän och slog armarna om honom.
"Timmy, hur är det?" frågan kändes så löjlig, hon såg ju att han bara var ett skal av sitt forna jag.
Hennes vän skakade och snyftade ynkligt.
"Jag klara inte av det här längre."
"Det gör du visst. Du behöver bara sluta med det här. Sluta med alla droger. Jag kommer att hjälpa dig."
Han skakade på huvudet.
"Jag kan inte." han lutade sin pannan i sina handflator. "Jag måste ha dem. Annars så…"
"Annars så vad?"
Han svarade inte.
"Annars så vad?" upprepade hon.
Han brast ut i gråt. Ren okontrollerbar gråt.
"Jag klarar inte av att leva utan det! Utan det så kommer jag att gå under! Jag måste ta droger för att klara av att leva med faktumet att det finns erotisk fanfiction baserade på Lovecrafts cthulhu-mytologin! Varför vill någon läsa hur cthulhu har sex med japanska skolflickor! Jag förstår det inte!"
Lisa stelnade. Det var hon som hade länkat den fanficen till honom.
"Herregud, förlåt, Timmy. Förlåt."

Julsaga!

Sandra visste inte hur länge hon hade suttit på den sunkiga baren och stirrat ned i sitt glas. Coca-cola, hon drack inte alkohol, även om hon just nu kände att hon behövde någonting för att glömma det som hade hänt henne under dagen. Hon suckade och såg upp från sitt glas. Bortsett från henne så befann det sig enbart fyra personer i baren, en gammal man som talade högt med en underlig dialekt, den stackars bartendern som var tvungen att lyssna på honom och två alkoholister som sov på ett bord i ett mörkt hörn. Hon stod verkligen ut med sina märkeskläder, trots att det var den mest konservativa outfitten man kunde få för över 3 000-lappen. Hennes familj hade alltid varit väldigt rika, men deras kristna värderingar hade hindrat dem från att skylta med det.

Kristna värderingar. Hon suckade och hade god lust att gråta, men hon kunde inte. Hon borde göra det, men det gick bara inte. Det var som om någonting fattades hos henne.
En själ kanske? Tänkte hon bittert och tog en klunk av sin nu pissljumna cola.
"Men hällååå lilla jäntan, va' gö' di ensam såhär år?" det var den gamle mannen med den underliga dialekten som hade satts sig bredvid henne. Han luktade alkohol, kiss och kardemumma och saknade de flesta av sina tänder.
"Gömmer mig." svarade hon med hård röst som förvånande henne, hon hade aldrig varit någon hård människa, och de gångerna hon höjt rösten mot någon gick att räkna på en hand.
"Gömma' di? Från vem?"
"Du kommer inte att tro mig."
"Dä kan du int' veta. Pröva."

Sandra bet sig i underläppen, osäker på vart hon skulle börja, men sedan så började orden sakta rinna ur henne.
"Jag var i kyrkan idag. Som jag är varje högtid och på söndagar. Det var en fin mässa, och jag skulle gå hem till min moster efter gudstjänsten. Jag bestämde mig för att gena genom en gränd, då någon grep tag i mig. Han slog mig i magen och jag tappade luften och föll till marken. Han tryckte ned mig samtidigt som han drog ned mina byxor. Jan kunde känna hans penis mot mitt underliv. Då började det plötsligt lukta förruttnelse och rök. Jag trodde att jag inbillade mig, men lukten blev starkare. Precis innan mannen som överföll mig skulle… penetrera mig, så rycktes han bort från min kropp. I nästa sekund så exploderade han. Tusentals bitar av kött och skelett regnade ned på marken. Framför mig stod…"
Hon tvekade, men tog sedan ett djupt andetag och fortsatte: "Satan. Skratta inte nu, det var han! Han hade rött skin, horn, svans, bockben, allt! Han såg på mig och jag trodde att han skulle göra samma sak med mig, men han talade bara till mig. Med en hård och kall röst som skar igenom min själ så sa han till mig att jag som återbetalning för att han räddat mig skulle bära hans son och föda denne nästa jul."

Hon såg rätt ut i luften och konstaterade med monoton röst:
"Jag ska föda anti-krist."
Den gamle mannen log ett tandlöst leende och klappade henne på axeln.
"Jag tror minsann att du var med om ett riktigt julmirakel, lilla tösa-maja"