Jeanette var hemma hos en vän och pluggade till någon tenta, så Liam var ensam i deras lägenhet. Jag satt ute på balkongen och stirrade ned på den lilla papperslappen. Han hade haft den i fickan i hela dagen, så den hade blivit så skrynklig att det var svårt att tyda siffrorna. Han tog ett bloss på sin cigarett och lät röken långsamt sippra ut genom mungipan.
Skulle han verkligen ringa? Han hade aldrig knarkat, han visste inte vad det var han ville ha eller hur mycket han behövde, och vad skulle Jeanette säga? Hon var praktiskt taget straight edge, minus musiken. Det var väldigt storsint av henne att låta honom röka utan att döda honom, men skulle han testa narkotika så skulle hon flippa. Han behövde i och för sig inte berätta någonting för henne. Han behövde bara köpa lite och gömma det tills det kom upp något tillfälle då hon inte var hemma på ett par dagar.
Han fiskade upp sin mobiltelefon och slog numret. Det gick fyra signaler innan personen på andra sidan svarade.
”Tetra.”
Tetra? Hennes föräldrar måste ha hatat henne.
”Hej, jag heter Liam och-”
”Hur fick du det här numret?
”Av Julia”
”Vilken Julia? Jag känner typ sjutusen Julia.”
”Welin”
”Julia Welin?
”Ja.”
Han hörde hur hon suckade djupt.
”Jag brukar inte kunna folks efternamn. Utseende, smeknamn?”
”Ondskefull blick, var rejvare först och sedan indiepoppare. Elak mot allt och alla.”
”Okej. Jag ringer tillbaka.”
Det klickade och han satt sedan ensam i tystnaden.
Efter tjugo minuter så började hans mobil vibrera.
”Hallå.”
”Julia berättade allt. Träffa mig nästa helg på slussen. Klockan 18.00. Okej?”
”Okej.”
Hon lade på och Liam skakade på huvudet. Det där var nog det underligaste telefonsamtal han någonsin haft, inräknat de samtalen han tagit emot från Ismael när han var hög.
Han fimpade sin cigarett och gick in i värmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar