Shame on me.
Fast, wapaneser nowdays har ingen smak. Alla lyssnar på så tråkiga band som klär sig tråkigt. Alltså, inte tråkigt som "Hej-jag-klär-mig-i-jeans-och-t-shirt" utan tråkigt som: "Hej-jag-ser-ut-att-komma-från-en-[japanskt alternativt klädmärke wapaneser gillar. Typ sex pot revenge]-reklam."
När jag var wapanes så lyssnade jag på band som klädde sig roligt i alla fall, och som inte lät som Linking Park, Green day och Lou Bega's schizofrena kärleksbarn. Vilket säkert hade varit skitspexigt om de inte låtit så tråkiga, som om man bytte mellan tre olika tråkiga låtar.
Nej, på min tid var de gotiska lolitor eller BDSM-transor.
Men jag gillar ändå dir en grey bättre som jeans och t-shirt grabbar än BDSM-transor.
Now days:

På min tid:

Vad ser spexigast ut? Småpojkarna i spetsarmvärmare eller männen i lackklänningarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar