Ångest

Jag fick lust att sätta fingrarna i halsen och kräkas, bränna bort huden från min hand, gröpa ur mina ögon med en rostig tesked, ta en penna och köra in den i örat så långt det går, ta en kniv och hugga in den i min hals i stil med den lilla miko bruden från Higurashi koro ni tills jag faller ihop med halsen i min egna spya så att den rinner in i de öppna såren.
För första gången på flera år så tänkte jag: "Nej, vad fan. Jag vill verkligen inte leva längre, det är inte värt det. Jag borde ta livet av mig snarast."


Varför?
För första gången i mitt liv hörde jag en låt av Lorentz & M Sakarias.
Och jag ville dö.

Jag kommer inte att kunna kolla på löjliga program på MTV längre, eftersom de är hallåor eller något där. Förut när jag såg dem så tänkte jag: "Men åh, vilka är snubbarna i pyjamas?" nu kommer istället att drabbas av ångest.
Jag menar; det var tjugo minuter sedan jag hörde låten, och jag lyssnade inte ens igenom hela, och jag har fortfarande riktigt ångest.