Det jobbigaste med mig är att mina handlingar är helt slumpmässiga. Alltså, det är inte så att jag gör spexiga saker som att måla om grannens dörr eller sådana saker, nej!
Men plötsligt så börjar jag reta mig på vänner. Känner att en del av dem är klängiga, needy och och vill verkligen inte ha med dem på det och det och det.
Andra gånger känner jag mig helt åsidosatt. Som om de inte vill umgås med mig. Okej, den här grejen är väl inte helt random. Min klass är laidback och vi har få läxor, så när folk inte kan umgås med mig för att de måste plugga är förståerligt, samtidigt som jag inte kan relatera till det, eftersom multimedia inte har lika många läxor som många andra linjer.
Så jag förstår ju när folk säger att de måste plugga.
Dock så känns det väl lite när det är sjunde gången i rad jag får det svaret.
Och de vännerna jag tycker är needy är de som aldrig dissar mig, utan de som faktiskt alltid vill umgås med mig när jag frågar dem.
Jag är en hemsk, hemsk människa.
Ähueh. Jag vet inte, jag är kissnödig.
Tror att jag hamnat lite i samma cirkel som jag befann mig i när jag gick i ettan på gymnasiet. Då jag mer eller mindre omedvetet fattade dåliga beslut så att jag började må sämre och sämre.
Jag borde börja göra saker som att måla grannens dörr istället.
Mycker mer produktivt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar