Om dragningskraft och serier

Idag så drog jag till prisfyndet för att köpa serier. När jag stod och letade efter det jag ville ha kom det in en man på ca 30år med en unge som såg ut att vara runt 4-5.
Det finns tydligen rätt många kvinnor som tycker att det är gulligt med män som har barn. De tycker att det är snutte-super-gulligt och lite sexigt.
Jag är inte en av dem.
Men när jag såg hur snubben plockade ned en massa serier åt ungen och berättade vad de handlade om så smälte mitt hjärta och jag tänkte: "Awww, om jag någonsin kidnappar ett barn och får det att tro att jag är dennes mamma så ska jag också ta med ungen och köpa en massa serier åt den."
Jag gillade mitt ihop fantiserade scenario; jag, min framtida boytoy och ungen som tror att jag är hens mamma står och handlar serier tillsammans.

I alla fall, jag köpte sista volymen av American Virgin. Nu har jag alla volymerna samt första nummret som lösnummer. Den var awesome, bortsätt från två grejer. Men eftersom jag kommer att spoila om jag avslöjar de dåliga sakerna så tänker jag inte nämna dem.
Jag frågade även om de hade Young avengers: sidekicks. De hade de inte, men de skulle köpa in den.
Så om ca en månad så kommer de att få in den. Men ni kan inte köpa den. För den kommer att stå bakom kassan med en liten lapp där det står mitt namn och telefon-och personnummer på. HAH!