Eller inte

Så jag hittade en sida där många av mina gamla dikter fanns, och hittade några från 2005. Jag läste dem. De var smärtsamt kliché och fåniga. Jag kan inte lämna in dem och förvänta mig att folk ska ta mig det minsta seriöst.

Dina ögon är öppna
Men du ser ändå ingenting

Du ser förbi mig
Undviker mig

Jag finns,
Jag finns
Något som du vill glömma

Blockera mig gärna från ditt liv
Men berätta åtminstånde dina skäl

Det där var en av de "bättre" dikterna. Jag blir inte ens glad över att jag förbättrat mitt skrivande, jag skäms endast över att jag någonsin skrivit så dåligt.
Jag menar, den där dikten kan jag låta folk läsa, sedan så kan jag skratta med dem över hur fånig jag var som 15åring och livet går vidare. Men skulle någon jag känner hitta resten av dem, då skulle jag överväga att ta livet av mig.