När jag gick i högstadiet och var mörknessbarn så hatade jag mina fräknar. Skitsamma att de är världens mesigaste fräknar och syns mindre än mina porer, jag hatade dem och ville ha blek hy. När jag kom ur fånerierna så slutade jag bry mig om dem. De syntes ju knappt, och så pågick det i ett par år.
Tills i torsdags, då jag såg att en av mina klasskamrater var jättefräknig. Han sån så söt, charmig och sommrig ut att jag ville skrika av avundsjuka. Så söt, charmig och sommrig ville jag också vara! Ingen liten pojke ska komma och vara sötare än mig!
Men självklart så ska jag ha världens mesigaste fräknar. Det hjälpet knappt att vara ute i solen.
Åhh, mongofräknar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar