Idag så gick jag och skaffade mig en industrial. Äntligen. jag har planerat att pierca mig i år och dar men snålat, så det var på tiden!
Innan jag utförde det så lyssnade jag på Sofies beskrivning på hur ont det hade gjort när hon piercade sig själv i örat.
När jag väl skulle göra det så sa piercaren att industrial var en av de mest smärtsamma att göra.
Jävlar, tänkte jag. Jag har ganska hög smärttröskel, men det hindrar mig inte ifrån att vara rädd för smärta. Att skada mig fysiskt är en av de läskigaste sakerna jag kan tänka mig. Det är t.ex en av anledningarna till att jag hatar att cykla, bortsätt från att det är skittråkigt, tanken att köra omkull och skada mig avskräcker mig från det.
Så att sitta och höra att jag valt att skaffa den mest smärtsamma piercingen sekunderna innan jag ska få nålen inkörd i örat var inte så tröstande.
Men så jävla farligt var det inte. Ja, det gjorde ont, men det var inte farligare än att ge blod. Det kändes lite som att få en spruta av någon som sakta trycker in den längre och längre när din kropp sagt "stopp". Det var inte helt smärtfritt, men folk som svimmar eller börjar grina av det är fjollor.
Fick ett sms av en homie som sa att hon kände en snubbe som kunde pierca billigt, dessutom. 200:- för en labret. Jag hoppas att han kan fixa en earl billigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar