Jag hittade en novell jag började på i somras, under några dagar då jag roade mig med att titta på Afro samurai och lyssna på spagetti western soundtrack kompositörer.
Solen stod högt på himlen och värmde upp den tidiga höstdagen. Det hade lika gärna kunnat vara sommar, eller vinter för den delen. Årstiderna skilde sig inte åt så mycket nu förtiden i den här delen av världen. Det var varmt året om, till och med på natten var det varmt, inte lika varmt som på dagen, men det var ändå förjävligt varmt.
En insekt smög sig fram ur sitt skydd mellan två stenar. Den stannade upp i några sekunder, som om den såg sig omkring efter fiender, innan den fortsatte att krypa sig framåt mot sitt okända mål. Plötsligt föll en skugga över det lilla livet och en sekund senare var allt som återstod av insekten en blöt fläck på sulan på en känga. Personen som bar kängan hade inte märkt att han precis haft ihjäl en oskyldig liten insekt, och om han hade det så hade han knappast brytt sig. Han hade viktigare saker att tänka på. Som det här med att överleva. Han hade vandrat runt i öknen i flera dagar nu och hans vatten började ta slut. Att ge sig ut i öknen utan att vara säker på hur länge han skulle bli tvungen att vandra omkring och utan att vara tillräckligt förberedd hade inte varit hans mest genomtänkta beslut. Inte för att han hade haft tid att tänka igenom saker och ting innan han gett sig av. Han tog av sig sin ryggsäck och öppnade den han sträckte sig efter den näst sista ut av de tio sport vattenflaskorna han hade tagit med sig. Som sagt, det fanns en hel del saker han borde tänkt igenom. Han förde flaskan mot läpparna och drog upp spärren med tänderna. Upplevelsen när vattnet sipprade in i hans mun och ned i hans hals var både gudomlig och helvetisk. Det släkte hans törst, men vattnet hade värmts upp, så det gav inte alls den svalkande känslan han just nu hade kunnat döda för att få uppleva.
Han stängde igen flaskan och lade ned den i väskan. Han såg ut över det öde landskapet och suckade. Vart skulle han nu då? Han hade förlorat spåret och riktningen för ett par dagar sedan, nu så försökte han bara hitta någon form av civilisation. Han beslöt sig för att lätta lite på sin tagelmust. Det var för kvavt för att ha sjalen över munnen, ansåg han. Han virrade av sig tagelmusten och tog ett djupt andetag. Luften var varm, men den var torr och hade inte blivit kvav av svetten som fastnat i sjalen. En stark vind grep plötsligt tag i sjalen och ryckte den ur hans händer. Han svor och grep tag i sin väska innan han började springa efter sjalen. Nog för att den var kvav och tyget fick det att klia i ans ansikte, men det var sådant man kunde leva med. Att gå omkring i en sandstorm utan skydd för luftingångar och ögon var dock något som var lite svårare att leva med. Dessutom så skyddade tagelmusten mot solens strålar.
Tyvärr så var vinden snabbare än vad våran hjälte var, så det dröjde inte många sekunder innan sjalen hade försvunnit. Han stannade upp och hämtade andan. Bra, vad skulle han nu göra? Misströstan sköljde över honom likt ett vattenfall. Han hade förlorat den han jagade, han visste inte vart han var, vattnet höll på att ta slut och nu så var hans tagelmust borta. Han bet sig i underläppen. Allt var förlorat. Utan vatten och sin tagelmust så skulle han inte överleva länge i öknen, och skulle inte han överleva så skulle inte personen vars liv han beslutat sig för att rädda heller överleva. Bittra tårar trängde sig igenom hans tår kanaler. Vad skulle han göra nu?
Jag kom aldrig längre. Jag kom inte ens på ett namn åt pojken.
Anyways, jag har gjort en ny awesome spellista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar