Felbegåvad

Titeln på min Nanowrimo och mitt nya favoritord. Credz till min mamma som kom med förslaget. Här efter så följer de första 500-ish orden ur min Nanowrimo09. Enjoy



De tunga regndropparna föll ned från himlen och landade på Kyle. På hans huvud, axlar, ryggen och i ansiktet. Hans kropp var snart lika våt som hans jacka, och då hade han bara väntat på bussen i cirka tio minuter. Han hade valt en riktigt bra dag att inte ta med något paraply, en dag då det både regnade mycket och stora regndroppar. I vanliga fall tyckte han att det brukade vara det ena eller det andra.
Han var i alla fall inte ensam i sitt lidande, det stod fyra andra personer vid busshållplatsen, han visste inte vad de hette, men han kände igen dem alla från sin skola. Först en svartklädd tjej som på morgonen säkert lagt ned en massa tid på att få sina ögon fint sotade, men som just nu såg ut som Alice Cooper runt ögonen, två killar med blekt hår och hårsnoddar runt vristerna och en blond tjej som i ena handen höll ett rött paraply, i den andra höll hon en väska och mellan läpparna vilade en cigarett som ännu inte blivit tänd. Cigarettändaren svävade någon millimeter under hennes cigarett och Kyle hörde det lilla klickande lätet hjulet på tändaren ger ifrån sig innan lågan flammade upp och fick glöd på hennes cigarett.
Lågan slocknade och tändaren gled långsamt ned i hennes jackficka. Kyle log och kände att han också var rätt röksugen, men eftersom han inte hade något paraply så skulle ciggen säkert bli alldeles för fuktig för att det skulle gå och tända den innan han ens hunnit föra den till läpparna.
”Alltså, jag vet att det är medfött och allt det där, men jag önskar att de inte skulle göra sådana där saker bland folk. Det är äckligt.” hörde han den ena toffskillen säga. Kyle fick lust att säga någonting till honom. Han visste inte vad, bara det var någonting som fick honom att förstå vilken inskränkt idiot han var. Men han kom inte på någonting, och hade han gjort det så insåg han att han säkert inte skulle våga säga någonting.
Cigaretttjejen rörde inte en min. Hon stod bara och lugnt rökte medan hon såg ut i regnet. Eftersom tofskillen inte gjort sig besväret att vara diskret så hade hon säkert hört honom, men hon verkade inte bry sig.
Kyle avundades henne, han skulle också vilja kunna stänga alla kommentarer ute, men det kunde han inte. Han kunde bara agera nonchalant och låtsas som om han inte tog åt sig.
”Jag håller med. Jävla felbegåvade.”
Kyla grimaserade. Felbegåvad. Han ville slå personen som kommit på det ordet. Det låt som om någonting man sa till förståndshandikappade.
”Nej då, du är inte korkad, du är bara lite speciell. Lite felbegåvad.”


Med reservationer för stavfel, grammatiska fel och ordbajseri. Det är mitt i natten, jag har skrivit över hälften av det som krävs under en dag på bara någon timme och NaNoWriMo går ut på att ordbajsa.