An adventure continuous

”Vi borde ha lämnat honom där. Han luktade som ett ölbryggeri, han skulle inte ha kommit ihåg någonting, eller trott att det var en dröm.”
   Tomas undrade hur det kom sig att den blonda tjejen som precis hade plockat fram en fågel ur sin ficka fått en sådan maskulin röst, men han insåg sekunden efter att blondinen inte var verklig och att han var på väg att vakna.
”Vi kan inte ta några risker, och regler är regler.” svarade en ljusare röst, som Tomas lätt kunde identifiera som det överanvända skämtet som sövt ned honom.

   Han beslöt sig för att öppna ögonen, i bästa fall så skulle det visa sig att han fortfarande drömde och synen som skulle möta honom var hans tomma sovrum.

   Självklart så visade det sig att hela universum hatade honom och ville att han skulle lida, för när han öppnade ögonen så såg han att han befann sig i ett gamalt omklädningsrum.
    En bit ifrån honom, bara någon meter ifrån utgången, satt två personer. Den ena var en kvinna, som såg ut att vara i ungefär samma ålder som Tomas. Det enda som avslöjade att hon var kvinna var dock enbart hennes hår och att hon inte hade något skägg. Hon var så plattbröstad att han inte ens kunde se antydan av några under hennes linne, och hon var mer välbyggd och muskulös än det ideal de kvinnor Tomas hade sett tidigare. Hon var långt ifrån någon bodybuilder, men man såg att hon antagligen spenderat mer tid i gymmet än vad folk brukade göra, eller så hade hon injencerat lite testosteron i kroppen.
    Mannen som satt lite närmare Tomas såg ut att vara 30+, han var, i likhet med kvinnan, välbyggd, men eftersom han var man så var det inte en sådan ovanlig syn. Han hade brunt hår, som just nu var rufsigt och ovårdat, men Tomas antog att den längden mannen hade på det var perfekt om man ville få till den prydliga och ordentliga frisyr som den stereotypa affärsmannen alltid hade i filmer.
   Mannen var slätrakad, och bortsett från svetten och de smutsiga kläderna han bar så kunde Tomas lätt se honom som en affärsman, eller mäklare.
   Tomas själv låg på golvet, han var inte säker på om han skulle vara sur eller tacksam över att de lagt honom på det dammiga golvet istället för på en av de smala bänkarna. Golvet var äckligt, hårt och kallt, men om han hade legat på en av bänkarna så hade han kanske rullat över kanten.
  "Titta, han har vaknat.” påpekade mannen uttråkat. Kvinnan vände blicken från dörren och till Tomas.
”God morgon solstrålen.” sa hon och reste sig upp.
   Tomas gjorde en ansatts att sätta sig upp, men märkte att hans kropp värkte mer än vad han hade trott. Han kunde inte minans att han hade gjort något som skulle kunna orsaka denna smärta.
 Han måste ha grimaserat, för kvinnan gav honom ett leende som han inte riktigt kunde avgöra om det var hånande eller medlidande.
”Du borde nog ligga kvar ett tag. Vi blev tvungna att improvisera när vi skulle bära dig, eftersom vi var tvungna att få med oss tre medvetslösa människor, och även om vi är übermench, så finns det saker som inte alltid blir som vi hade tänkt oss.”
Wow, Tomas var övertygad om att om han skulle ta en av hennes ordböcker och slå upp ordet ”ödmjukhet” så skulle han mötas av en massa tipex kladd.
”Var är jag?” hur mycket han än ville ge henne lite sarkasm att tvätta bort narcissismen med så var det antagligen smartast att ta reda på vart han var, varför han var där och hur han tog sig därifrån så fort som möjligt. 







Hurrp. Det känns som om det finns en miljon grammatiska fel där. Jag skyller detta på att jag har lyssnat på en engelskt ljudbok hela dagen. Det smittar av sig