"Om några år så kommer jag att se tillbaka på det här och skratta" var den första tanken som slog honom.
Den nästa var tvivel. Simon var ganska säker på att inte skulle skratta åt det här, någonsin. Saker man såg tillbaka på och skrattade åt var små saker, som bråk över småsaker, katastrofala resor, misslyckade prov och lustiga olyckor.
Det här var inget utav dessa saker.
Han svalde i ett försök att både fukta sin torra hals lite granna och för att bli av med klumpen han hade i halsgropen.
Hur hade detta gått till, egentligen? Det enda han mindes var att han hade gått till systemet för att köpa lite öl, bestämt sig för att "liqour is quicker" och köpt en flaska tequila istället.
Efter det så hade han dragit till festen, börjat shotta och sedan…? Vad hade hänt efter det?
Eller, det var ganska uppenbart vad som hade hänt sedan, då det låg en massa lik och omkullvälta ljus omkring honom, frågan borde snarare vara: "Hur lyckades han med det" och "När tyckte han att svartkonster på fyllan lät som en bra idé?"
Han fick syn på någon som såg ut att vara en hög av gelé, tänder och tentakler, som satt och tuggade på resterna av Simons flickvän.
Han bestämde sig för att det var bäst att gå därifrån innan varelsen bestämde sig för att det var godare med människor som fortfarande var vid liv, så han backade mot dörren, utan att ta blicken från den lilla högen.
När dörren skiljde dem åt så vände han sig om och började springa. Han var glad att lokalen de hade valt var för långt ifrån riktig bebyggelse för att någon skulle klaga på oljud, men tillräckligt nära för att han med all säkerhet skulle nå fram till staden innan den där saken festat klart på det som en gång varit hans vänner. Befann han sig i en miljö med många människor i så var det mindre risk att just han blev uppäten.
Till hans stora lycka så kom han fram till en busshållplats precis när bussen stannade in.
Nu var han säker, och det skulle ta mycket fortare att komma hem.
Han lutade sig tillbaka mot sätets ryggstöd och suckade av lättnad.
Den där festen gick inte riktigt som planerat.
Fast nu när han tänkte på det, brukade inte misslyckade fester tillhöra kategorin "saker man ser tillbaka på och skrattar?"
Han log, kanske så skulle han kunna skratta åt allt det här en dag.
Thats hardcore living maan!
SvaraRadera