Det känns väldigt fint att efter att ha spenderat ett par veckor med att hata sin kropp och känna hur den sväller upp varje gång man tänker på godis och ha ångest över att man inte tränat två-tre gånger i veckan i sommar få veta att en person med en av de snyggaste kropparna jag sett är två klädstorlekar större än mig.
Sedan så känner jag mig fånig för att jag brytt mig så mycket om det. Jag borde ägnat energin till något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar